Monday, 1 Mars 2010

"We've found what we're lookin' for"

I natt åskade det men när vi vaknade i morse sken solen och det var snart varmt ute. Morgonpromenaden med Bommie drog till sig många av traktens lösgående hundar, men hennes morrande var signal nog för att hålla dem på behörig avstånd. Hundarna verkar för det mesta vara välskötta, två av dem var till synes renrasiga dalmatiner och vi har svårt att tro att de är herrelösa. De är försiktiga och vänligt sinnade, de är nyfikna men håller ändå en viss distans. M.a.o. de är ganska kultiverade. Vi tittade lite på in- och utgående fartygstrafiken och gjorde samma varv runt fyren som igår kväll. Handlade lite mat på en lokal mercado och tog lite pengar ur väggen vid en automat som ägdes av Banco Esperito Santo, det lät betryggande. Aveiro får vänta tills en annan gång och i stället tar vi oss en bättre titt på Porto Nova. Väl där sken solen från en klarblå himmel och vi ställde bilen vid fiskehamnen och tog en promenad till stranden. I byns bakgränder skällde alla på oss, som tur endast hundar. Framme vid stranden skulle Bommie ha en boll att springa på och det fick hon medans solen förbarmade sig över Stina som njöt av resans första riktiga solbad. Nu känns det verkligen som vi har hittat våren. Hemma har Stina en solstol, typ baden-baden  med fotstöd, fast lite luxigare med ligginställningar så man somnar lätt i den. Hon fick välja (på grund av överlastvikten) att ta med stolen eller cykeln. Hon valde cykeln. Hade hon valt stolen hade vi nog varit kvar i Porto Nova idag. Fiskebåtarna ute på vattnet innanför Porto Nova var många och jag var nyfiken vad de höll på med. Vi gick ner till hamnen där en fiskarkvinna bar iland två stora 20kilos säckar med musslor. Jag frågade vad det var dom fiskade och fick veta att alla här ute vid denna årstid fiskar hjärtmusslor ”berbigão”. Det tog lite tid att få den kunskapen pga språkproblematiken men befolkningen här är mycket vänliga. Sedan åt vi glass och fortsatte till staden Figueira da Foz. När vi körde in i staden liknade det som att köra in i Lysekil men denna stad är något (mycket) större. Vi gick runt, tittade på vackra byggnader och åt middag. Vi instruerade TomTom att köra oss till Nazaré och det gjorde den skickligt som vanligt, vår röda Ferrari klättrade högt uppför ett berg och väl på toppen av berget fick vi en vidunderlig utsikt över det nya Nazaré vid havet. Vi har så här sent på kvällen, i blindo, kommit till ett riktigt guldkorn. Kvällspromenaden visar ett vackert torg med gamla byggnader inklusive kyrka och inte långt från torget hittar vi en vacker spårvagnsstation och det står en spårvagn inuti men den lutar betänkligt. Det visar sig vara en elektrisk spårvagn som klättrar upp och ner för berget. Det skall bli spännande att se hur det ser ut här i dagsljus. Husbilen står vid torget, kyrkklockorna slår sina slag varje kvart och lite tyngre på heltimmarna. Vi väljer att stå kvar på parkeringen ändå. Närheten till kyrkan känns ju trygg??? (O)ljudet får vi stå ut med, vi har ofta fått vänja oss vid värre ljud. Folk som går förbi tittar väldigt, men vi uppfattar det som positiv uppskattning. Himlen är stjärnklar, vi sover vid kyrkan, det kan inte bli annat än en bra dag imorgon.

Nazaré, JvH  GPS: N39°36'18.66" W9°4'33.47"



Tillbaka till Dagbok  Back to Diary

© 2010 amstel.se